Stark i allmänhet

jag gillar den jag har blivit.

kvällens avslutande seriösa samtal fick mig att tänka tillbaka på svunna tider då jag inte gillade mig själv. jag gillade inte hur jag framställdes, hur jag uppfattades och missuppfattades, jag tyckte inte om den fasaden jag visade upp. ingen visste hur jag egentligen ville vara. det var bara min syster som hade fått se en liten del av den jag egentligen ville vara. ingen fattade att jag älskade uppmärksamheten, att stå i centrum och att jag ville ta plats. ingen fattade vem den riktiga emma var.

jag var tvungen att försvinna bort ett tag för att leta upp den emma som fanns där långt inne. det tog mig några år och nu är jag verkligen den person jag vill vara. jag trivs med mig själv och jag älskar att jag kan vara den jag vill vara. jag behöver inte förställa, förvränga och anstränga mig för att passa in. numera tänker jag so what om jag inte passar in. då hittar jag väl nån annan som gillar den jag är eller så är jag väl själv vilket inte heller är hela världen.

tatueringen jag gjorde betyder otroligt mycket för mig, jag har verkligen frid i själen och mår så bra. visst har jag mina surdagar men friden finns ändå. den gjordes i en mycket svårt tid och betyder oerhört mycket. den visar att jag har hittat rätt.

jag hoppas att de som läser det här och som kände till mig under den tiden jag pratar om verkligen ser skillnaden i mig. skillnaden vad gäller självförtroende och självkänsla. den lilla tysta, blyga, rädda flickan är för mestadels borta nu för tiden och det är jag stolt över. visst är jag glad att jag har det med i bagaget, att jag har fått kämpa gör att jag har mer förståelse när jag ser andra unga människor gå igenom en kamp.

jag gillar den jag har blivit.

djupt och personligt blev det visst. men det var ett tag sen här på bloggen så jag kände att jag kunde dela detta. godnatt