Stark i allmänhet

Den här sommaren har jag sprungit som aldrig förr. Tror inte att jag nånsin har haft en bättre träningssommar än denna. Jag var inbokad på att springa 3 lopp och igår (lördag) så skulle det sista loppet ske, tjejmilen. Jag hade laddat upp bra, helgen innan sprang jag milen på under en timme (59.52) för första gången i år. Mitt mål var att komma under milen på en timme även på tjejmilen men tyvärr så kom jag inte ens till start…

På fredagen kom Erik hem från jobbet vid 18 tiden och sa att han mådde dåligt och efter ett tag fick vi tydliga bevis på att det var magsjuka. Jag hoppades att jag skulle klara mig, jag brukar klara mig från magsjuka. Packade min väska och gick och la mig i god tid för att åka till stockholm tidigt på lördagen. Vaknade kl 01.30 och sedan var jag vaken till 05.30. Fy katten för magsjuka. Vidriga sjukdom. Jag var helt slut efter en vakennatt och det gick bara inte tänka sig att jag skulle sätta mig på någon buss kl 07.00 (min kropp klarade det inte och självklart ville jag inte smitta någon annan).

Det som var mest tråkigt var ju att jag mitt i natten var tvungen att skicka ett sms till syrran och ställa in vår resa. Hon övervägde att åka själv men det är ju inte kul, sånt där ska upplevas tillsammans med någon annan. Tyckte mest synd om henne att resan blev inställd för hon var ju pigg och laddad. För min egen del fanns det ju inget att göra, mådde dåligt bara av tanken på att springa överhuvudtaget. När jag är sjuk glömmer jag så lätt hur det är att vara frisk och det kändes som att jag aldrig nånsin skulle kunna springa igen. Nu har det gått ett dygn och jag känner att livet har återvänt, tror jag kan träna i veckan igen. Men tjejmilen får ju bli om ett år då. Som syrran skrev när vi smsade på natten, tänk vad bra tränade vi kommer vara när vi börjar ladda för nästa års tjejmil redan innan årets lopp ens har varit.

Det blev en otroligt tråkig helg, för att vila ofrivilligt är ingen höjdare. Vi hade hela helgen inbokad med roliga saker men istället är vi fast i hemmet i karatän i 48 timmar.

Så nu blir det en film.

Nu var det längesen jag skrev något så jag tänkte göra en update om mitt liv för intresserade.

Veckan har kommit som vi har längtat och fruktat, ett halvmaraton ska avklaras. På torsdag är det dags för oss att använda oss av julklappen som jag gav herr och fru Ahl, en startplats på Vansbro halvmaraton. Jag tycker att min uppladdning har varit bra, kanske hade jag önskat att jag var lite bättre tränad och vägde lite mindre men men man kan inte få allt. Stackars Erik har däremot bara sprungit en gång på 3 veckor eftersom han så lägligt blev sjuk. Men nu är han iaf pigg och ska kunna springa på torsdag när loppet går men det är ju inte så kul att uppladdningen blev så dålig de sista veckorna.

Jag sitter nu och läser på om loppet, tittar på bilder, läser om hur man tar sig till start osv.. Jag blir nervös! På ett ställe stod det om vad det finns för tilltugg på drickastationerna och då  stod det att på de två sista stationerna så tänds grillarna så man kan få korv med bröd om man kommer lite senare. Så idag bestämde jag mig att jag vill inte se några grillar tända, jag vill inte passera "lite senare".

Tittade även på lite bilder på hemsidan och jag hoppas att jag kan tänka bort att det är jobbigt och istället njuta av naturen.

Idag gjorde jag klart de sista uppgifterna i skolan och har nu sommarlov. Jag är inringningsvikarie på Kappahl så det kan hända att jag får jobba lite där annars är jag ledig sex veckor till jag sedan har 1 vecka schema på Kappahl och sen drar sista (!) terminen av min utbildning igång. Tänk att jag snart har en utbildning och kan titulera mig lönespecialist. Sen är det ju bara det där med jobb oxå då.. Men att ha utbildningen är en bra start. Det brukar lösa sig förr eller senare med jobb, jag kanske inte förväntar mig att få ett lönejobb på en gång men nån gång måste det vara min tur att få ett "riktigt" jobb. Jag är iaf väldigt nöjd med utbildningen och valet av yrke och ser mycket fram emot att få jobba med det.

I sommar har jag och Erik nästan ingenting planerat och det har ju inte hänt sen vi köpte huset, jag har jobbat på somrarna och på Eriks semester så har vi renoverat huset. Ååh vad vi är värda en sommar där vi gör bara vad som faller på oss just den dagen! Hoppas på riktigt fint väder så det blir en del strandäng eller kanske svärfars pool så att Simson också kan hänga med.

Det här kanske blir väldigt tjatigt i längden men så får det vara. Vecka två med VV har inneburit massa fuskande, jag har varit på 4 kalas/tillställningar. Jag har tillåtit mig att fika ungefär två kakor och en liten tårtbit på varje ställe. Men vet ni vad, det blev minus på vågen iaf. -1kg. Otroligt nöjd! Ikväll åker jag till Östersund så även den här veckan blir svår att hålla maten klockrent, eftersom jag kommer äta skolmat och köpa mat ute så är det svårt att väga maten. Får köra med lite sunt förnuft. Det blir även dåligt med träning, första springturen den här veckan blir först på fredag. Inbillar mig ifs att det kan vara bra, jag har fått världens blåsa som skulle må bra av att torka ur och kroppen mår ganska bra av att vila från träning några dagar. Det får helt enkelt bli ett långpass på fredag.

Igår var det invägning och vågen visade -1,6 kg efter första veckan med VV. Jag känner mig nöjd att det har gått neråt och motivationen är på topp. Den här veckan kommer jag var överlycklig om det blir ett minus eftersom jag ska iväg och fika massa, en student, två kalas och en konfirmation. Jag hatar att vara den tråkiga gästen som inte fikar så jag kommer äta nåt sött på varje ställe så det är helt förståeligt om vågen inte visar minus. Men jag ska försöka vara stenhård dagarna däremellan.

Igår var jag ute och sprang 7 km. En runda jag har sprungit många gånger. Jag har ett rekord på 39 minuter från ett annat år och årets rekord har varit 45,25 men igår slog jag till med rekord för i år 43,35. Riktigt riktigt nöjd! Det kändes grymt bra. Igår var det dessutom exakt en månad kvar till jag ska springa 2,3 mil i Vansbro.

Jag tränar på som aldrig förr. Det går bra! Om en månad så ska jag (och Erik) springa 2,3 mil i  Vansbro. Jag börjar känna mig lite stressad för det är ju nu som det börjar gå bra och om några veckor så ska jag ju trappa ner träningen för att inte vara sliten till loppet.

Jag skulle behöva bli lite lättare i kroppen och nu först har jag tagit tag i det. Igår gick jag med i viktväktarna och har alltså hållit på nu i två (!) hela dagar och än så länge går det bra. Jag har alltså egentligen tagit tag i kropp å träning lite för sent inför loppet men bättre sent än aldrig heter det ju :)

Nu har jag just varit ute och sprungit intervaller, de första. Jag skulle behöva få upp farten lite när jag springer och då är ju intervaller ett bra sätt. På lördag ska jag ut på ett längre pass och då tänker jag flyga fram i hög fart!

Syrran behöver något att springa tjejmilen med och självklart ställer jag upp. Den 3 juli springer jag ett halvmarathon och sedan är tjejmilen 6 september så det känns som att det liksom inte blev nån mer träning och uppoffring eftersom jag förhoppningsvis kommer hålla formen. 1 mil känns ju som en fis i rymden om man jämför med 2,3 mil som är det första loppet. Har sprungit tjejmilen två gånger förr och det är nog det roligaste loppet! Så nu är jag grymt peppad för mer träning. Efter en veckas förkylning så ska jag ut på en löptur imorgon.

Som den Melodifestivalnörd jag är så har jag varit besviken i år. Programmet är sämre än nånsin och så har jag såklart även tyckt om låtarna... Men som alltid så blir det bättre ju fler gånger man lyssnar och nu har jag lyssnat igenom finallåtarna och bestämt mig för att mina favoriter är Alcazar.