Stark i allmänhet

Jag vill ta er med till en händelse som utspelade sig för sisådär 9-10 år sedan. Jag skulle träffa en vän som jag inte träffat på länge cirka 1 mil bort och hade bestämt mig för att cykla till henne. Problemet var att jag hade lånat ut min cykel till min syster. Hon hade dessutom haft den en längre tid och inte skött om den (enligt mig, vid den tiden) så det fanns inge luft i däcken. Så vi åkte iväg med cykeln för att pumpa däcken, av någon anledning så lyckades vi inte få någon luft och jag blev så arg så arg och tyckte att Anna hade förstört min cykel. Hon skulle bli tvungen att skjutsa mig till min vän och vi åkte därför iväg och tankade bilen.

Det var oerhört dålig stämning i bilen, jag tyckte att Anna förstört min cykel och hon tyckte att hon inte hade gjort nånting. Jag tror vi satt helt knäpptysta när mamma och Leif kom förbi och  undrade vad vi hade för oss. När vi förklarade i vårt upprörda tillstånd så började båda två gråta och mamma och Leif löste det hela med att vi åkte iväg och pumpade däcken och Anna fick åka hem. Cykeln var ju inte alls trasig, det var ju bara vi som inte hade lyckats pumpa.

Jag förstår inte nu i efterhand varför jag blev så fruktansvärt arg, vi brukar ju bara kunna skratta åt sånt där. Vi skrattar åt det nu :) Det är liksom den gång som jag minns att jag har blivit så arg att jag kokade.