Vår bästa tid är nu!
Det är så sinnessjukt underbart väder ute. Nu är våren på gång och kylan får minsann inte komma tillbaka för då blir jag riktigt irriterad. Jag och Erik ska komma igång med träningen igen. Vi har inte sprungit på typ ett halvår så i lördags skulle vi ta en liten tur. Det var otroligt jobbigt, erik sprang fortare än mig, vi sprang bara 3,3 kilometer och i sista backen fick jag stanna för att jag trodde att jag skulle kräkas. Då är man dåligt tränad! Jag blev så himla arg för att jag inte orkade nånting, hemma ställde jag mig på vågen och jag har inte gått ner nånting. Det börjar brinna i knutarna och nu knyter jag nävarna och kämpar för att vara riktigt fit när bröllop står för dörren. Så i söndags tog vi en promenad, igår åkte vi 5 km skidor och imorse tog jag en promenad innan frukost. Så nu är jag på gång och riktigt motiverad! Nu kör vi.
Men först ska jag ägna mig åt skidåkning på tv och en hel del plugg.
Vittberömde doktor Lidström
1 timme sedan
1 kommentarer:
Hejja Emma!
I mina ögon gjorde du en bragd - 3,3 km - har jag aldrig kunnat springa.... inte ens när jag var smal och ung. Jag är glad om jag lyckades springa i 1 km men det tror jag inte.
Nä jag har aldrig haft nån kondis och jag har aldrig stått ut med att plåga mig så men jag skulle vilja och jag avundas de som kan men har samtidigt insett att jag är glad om jag får mig själv att gå 3,3 km. För det är ju så tråkigt.
Ändå trots detta motstånd mot motion så funderar jag skarpt på att införskaffa skidor så jag kan åka skidor nästa vinter.... jag är säker på att då kommer de vara barbacke hela vinter.
Nä nog om mig... lycka till med motionerandet.... det där fixar du lätt med det där målet som du har i sikte.
Lycka till!!
Skicka en kommentar