Stark i allmänhet

funderade på vad för slags inlägg det skulle bli ikväll. har ju varit skämtsam både igår och idag och ni som gillar min skämtsamma sida får sluta läsa nu. för nu blir jag riktigt seriös.

finns en ung tjej som är väldigt väldigt sjuk. jag känner inte henne direkt men jag känner hennes syster och kompisar. på senaste så har döden börjat skrämma mig. sedan molly kom så skrämmer det mig ännu mer. jag är inte rädd för att dö själv eftersom jag vet att jag kommer till ett bra ställe och att jag inte skulle behöva lida. men det som skrämmer mig med döden är att bli kvar här. att någon dör ifrån mig.

molly är verkligen det finaste nånsin. och det är inte ens mitt eget barn, tänk hur det ska bli om man får egna. man känner ju inte henne så mycket eftersom hon är så liten men att hon skulle försvinna finns inte.

i bilen på väg hem från syster så satt jag och tänkt på den här unga tjejen som är sjuk, tänk om det skulle vara min syster. det går ju inte! jag träffar henne nästan varje dag, hela mitt liv skulle rasa. vad skulle jag göra med min tid. åsså flög tankarna till storebror oxå, om han skulle försvinna så skulle jag ångra att vi inte har umgåtts mer. han är bland dom finaste och roligaste människorna jag vet, kanske vi skulle hitta på saker oftare.

nä nu får jag sluta tänka så, vara glad att jag har dom och så tacksam för att vi har livet! börja uppskatta och uppmuntra dom du tycker om! det ska jag. pappa fyller år på söndag och jag ska vara så tacksam att jag får fira pappa ännu ett år...