Stark i allmänhet

jag skriver nu medan känslorna är som starkast. alltså det här skidloppet var helt otroligt. ni som inte så dubblajakstarten herrar ikväll har verkligen missat nåt, leta upp det och se det i efterhand. jag har skrattat, gråtit, svettats och var sjukt nervös om vartannat. alltså vilket lopp svenskarna gör. jag har aldrig sett dom köra så för varandra. jag tycker mycket om och har alltid tyckt mycket om anders södergren och ikväll grät jag över hans insats. han har haft en strulig säsong och man har varit tveksam till en plats i stafetten för hans del. nu vågar jag nästan lova att den är säkrad. han hade i allra högsta grad del i medaljerna.

johan olsson sätter verkligen färg på det här loppet. svenskar kan ibland våga sig på att försöka rycka men det brukar sluta med att dom inte lyckas rycka ifrån eller om dom lyckas så blir de ikappåkt och sedan ifrånåkt. men johan hade kört smart och sparat lite krut, osvenskt och briljant. alla trodde han skulle vara borta men nu står han med en vunnen bronsmedalj.

marcus hellner gör allt för att hjälpa sin kamrat när han nu går ifrån men när chansen kommer så tar han den och blir guldmedaljör. det är sjukt. allt jag kan säga är att detta loppet var helt sjukt.

jag har ett stort lyckorus i kroppen, jag vet inte vem jag är gladast för, dom gjorde fantastiska prestationer allihopa och jag känner skadeglädjen över att norges kaxigaste man inte klarade av att hänga med. nu kan norrmännen sluta tracka sverige för våra killar och tjejer kan oxå. HAHA!