Stark i allmänhet

idag har jag varit med om två lite pinsamma saker, eller jag väljer att se det som roliga saker för livet blir jobbigare om man tycker att saker är pinsamt. det är bara att le!

det första rådde jag för ganska mycket själv. jag var in på en affär som jag är in på ganska ofta och där jobbar en kille som jag tycker är ganska fräsch å snygg. å då blir lilla emma nervös. anna och jag har ju lite problem med det sociala, tvärtemot många andra så känner vi ofta att vi måste prata med folk och vara överdrivet trevliga. att bara säga hej, tack och hejdå är ju tråkigt när man kommer till kassan. så kände jag idag när jag kom till kassa och den här killen satt där. jag känner honom inte, har träffat på honom nån gång ibland men vi hejar bara aldrig nåt mer. men jag känner nån sorts tvångstanke att prata, såhär går konversationen.

jag: typisk fredagshandling va?
han: ja det är perfekt det här.
jag: ja vi måste ju se hur det går på bonde söker fru, det får man se ikväll.
han: jaså (ler)

hmm vart ville jag komma med det där, jag sa tack å hej å gick och blev lite trött på mig själv och tänker på ordspråket tala är silver, tiga är guld.

det kanske är nån som kommer ihåg berättelsen om stinkbomben. det är nu exakt ett år sedan den här händelsen ägde rum. jag trodde det var glömt å förlåtet. men när jag kom hem nu så står det lite ungdomar i trappuppgången, det har tydligen varit fest i huset. jag har mycke saker att bära på och den här killen som jag råkade ge en stinkbomb förra året öppnar dörren och utbrister såklart: men det är ju hon som gav mig stinkbomben. såklart så stirrar alla de andra ungdomarna. å han berättar att han hade fått en del skit för det där. men att han aldrig nämnde mig eller min inblandning :) tack för det iaf..