Stark i allmänhet

känner för att skriva nåt inlägg med lite mening i. klockan är sent och det är då det brukar komma tankar som jag inte vet hur jag ska beskriva. när jag brukade uttrycka de tankarna för robin så sa han alltid med en suck: "emma du tänker för mycket". han har nog rätt.

ikväll har jag ägnat många tankar åt att tänka på framtiden.och nu menar jag inte framtiden som är imorrn eller om några månader utan jag tänker på mitt liv i stort. hur kommer det se ut? vart kommer jag bo? vad kommer jag jobba med? när dyker min livskamrat upp? vem är han? ibland väntar jag på prinsen med spänning och undrar vem denna man kan tänkas vara. men idag har jag inte känt nån spänning alls utan mer irritation och frustration över att han dröjer...

har suttit i min lägenhet flera timmar och slötittat på massa skit på tvn och än en gång påminns jag starkt om att jag verkligen avskyr det. jag avskyr att slötitta på tv ensam, jag avskyr att sitta med datorn i knä samtidigt som tvn står på bara för att något ska låta för att lägenheten inte ska eka alltför mycke...

ett av programmen jag slötittade på var några barnmorskor i norge. då längtar jag så mycket efter syrrans bebis. vilket älskat barn det kommer vara! jag gråter och ler om vartannat och grubblar massa. jag tror inte jag kommer uppleva det där med egna barn. jag vill nog inte men ändå sitter jag å gråter å tycker att det är så vackert när det föds nya barn. men jag kan aldrig se mig själv i den situationen.. jaja den som lever får se.

som sagt så grubblar jag mycket på kvällarna. och jag är beredd att hålla med mr R, jag tänker för mycket....ibland