Jag är gift, har hund, hus , kombibil och jag är 26 år. Jag är ju vuxen men jag blir förvånad när jag tänker efter och inser att jag får bestämma allt över mig själv. Förut samlade jag vuxenpoäng men jag har nu börjat gå över på att samla gamlingpoäng eller kanske tantpoäng, det är ju tydligen hippt att vara tant nu. Att jag använder ordet hippt och känner mig lite ungdomlig när jag gör det är ju gamlingvarning. Det finns några fler saker jag reflekterat över som jag anser vara tecken på att jag börjar bli gammal.
Jag måste räkna när jag är född och vad det är för år nu för att lyckas få fram hur gammal jag är. Åren går ju så fort nu när jag uppnått denna ålder.
Jag älskar att lösa korsord och spela yatzy med min man.
Jag har köpt en fotfil. Tidigare har fötterna skött sig själva men nu kommer förhårdnaderna och jag börjar tänka att det är nog bra att fila om fötterna ska hänga med hela livet.
Jag uppskattar svt och Sveriges radio. Jag har börjat tycka att det är vettigt att betala tv licens (har alltid gjort det, men hatat det) eftersom det visas intressanta program som jag kan lära mig av. UR som man fick se i skolan som liten känns nu som viktiga program.
Ja lite så tänker jag. Å jag omfamnar åldrandet!
1 kommentarer:
Vid 26 är man fortfarande ungdom i mina ögon :). Kanske för att jag som 53-åring känner mig som 35 eller möjligen 40 å när jag var i den åldern (40) var du 13.
Du har kommit långt i ditt tänk om ålder och omfamnadet av åldrandet. När jag var i din ålder eller vid 24 hade jag min kris... ålderskris. Tyckte jag var gammal och utan barn. Men nu blev det inga barn.... tråkigt men jag tar det i nästa liv. Det var först efter 35 som jag började med mitt omfamnade av åldrandet. Då när jag bytte tro till det som passar mig bäst. Då infann sig ett lugn och en säker känsla. Bombsäker på reinkarnation... vet inte var det kom ifrån men tror på det så starkt. Å kan i det förstå din tro. Då menar jag det starka i att man känner att detta är helt rätt...
Men för att komma tillbaka till åldrandet och vuxenpoäng eller att vara vuxen. Jag tror aldrig att jag kommer känna mig vuxen hur än gammal jag blir. Jag förstår nog inte tänket och vad som är vuxet. Är det att klara sig själv eller är det nåt när man vuxit tillräckligt som person - jag vet inte.
Vuxen är kanske när man klarar sig själv utan hjälp från andra å då är jag det.
Å då det gäller tant så har jag varit det länge nu iaf i andras ögon i min är det såna som sitter och stickar och virkar.... då är det tantvarning :D
Så nu har jag ordbajsat klart.
Ett lite ord till.... så härligt å läsa om hur du tänker eftersom jag gillar att följa utvecklingen hos mina brorsbarn så gillar jag även att följa den när ni blivit VUXNA :)
Skicka en kommentar