Som alltid med det nya året så kommer det nya livet, lite sundare och friskare. Det brukar ju alltid gå ganska dåligt med dom där nyårslöften men i år hoppas jag att det blir annorlunda, jag har nämligen bokat in mig och Erik på ett halvmaraton i juli, 23 km. Om vi ska ta oss runt den banan så måste det tränas och ätas bra. Eftersom jag är sån tävlingsmänniska så vägrar jag se att jag inte kommer genomföra loppet. Så därför ska jag nu ut på årets första löprunda.
Polyamorös mormon-look
9 timmar sedan
1 kommentarer:
Berättade för Urban att ni skulle springa halvmaraton. Att dom orkar sa jag. Jag som lyckades springa en kilometer när jag springtränat en hel sommar - tänk å orka 23 kilometer sa jag.
Ja men det är bara å träna å springa längre å längre sa urban.
Ja men va jobbigt jag som får kämpa med mig själv för att lyfta foten och placera den framåt för varje steg jag tar. Alltid kämpa till nästa träd eller den där stenen två meter framför mig. Jag är så avundsjuk på dom som kan springa men själv kan jag inte motivera mig för det sa jag
Nä, det är jobbigt å man får motivera sig själv - det är bara att inte ge upp säger urban
å det är där på den punkten vi skiljer oss åt. Jag ger upp. Jag orkar inte lida en meter till. Det är så det är för mig när jag försöker springa. Ingen lycka utan bara plåga.
Nu vet ju jag att ni är duktiga på å springa och jag är väldigt avundsjuk på att jag inte kan motivera mig lika som ni. För att springa är en väldigt bra motionsform... bränner fett och kalorier.
Lycka till med springandet. Kämpa
Skicka en kommentar