Stark i allmänhet

för några veckor sedan var jag och hälsade på mamma på hennes praktikplats, ett dagcenter för utvecklingsstörda. där fanns personer med olika handikapp, många olika individer. vissa kunde prata och uttrycka sig ganska bra. första gången jag klev innanför dörrarna där skulle jag prata med en tjej som min mamma berättade att hon hade varit arg hela dagen. men när jag kom dit så smällte hon och blev mer glad och började prata med mig. det gjorde mig glad!

sen fanns det en annan tjej där som inte kunde uttrycka sig med ord. hon var inte så duktig på många saker, men hon var uppmärksam. väldigt imponerande. när vi fikade såg hon till att alla hade fått och hon höll koll på vad man gillade och vad jag ville ha. hon gillade kläder så hon kom och pekade på mina kläder flera gånger vilket betydde att hon tyckte att de var fina. det fanns en sak den här tjejen kunde och det var att kasta boll. hon kunde stå hela dagarna om hon fick. under hela tiden skrattade hon och man såg att hon var lycklig. hon gillade även kramar, hon visade vilka hon tyckte om genom kramar. redan första dagen jag var där kramade hon mig. hon gjorde mig glad!

de här tjejerna kunde inte uttrycka med ord vad de kände, men jag fick göra de glada i sin vardag och genom att bara vara sig själv fick de vara en otrolig lycka i mitt liv. jag tror att det kommer vara så med systers bebis som kommer, en lycka och glädje som det barnet inte behöver kämpa för att få fram. utan bara genom att finnas kommer hon/han vara en lycka för oss runt omkring.