Stark i allmänhet

har jag kanske världens bästa tränare, Robban.

mina dåliga tankar å psyket tog över idag igen på träningen. jag blir galen! mitt problem är att jag är så rädd, jag backar när de skjuter. litar inte på de. man kan inte ha en målvakt som backar! det kanske inte är rätt att ja spelar ändå, för vad är det för mening?!

kände mig dum som inte litade på tjejerna, så ja attackerade. smack i magen! det var lite droppen som fick bägaren att rinna över. som målvakt måste man tåla att bollarna hamnar fel ibland, men ja freakar ju ut... hmm är i ett svårt läge nu.

så efter träningen pratade ja med Robban utanför, berättade med gråten i halsen om mina tankar å min rädsla. han sa några uppmuntrande ord å la armen om mig... åå vad jag behövde det! han vill hjälpa mig, så nästa träning han har ska han anpassa lite efter mig. gillar inte riktigt särbehandling men jag är verkligen tacksam. tränare som han finns det inte gott om, wow vad han fick mig att må mycket bättre.

imorrn är det träning igen, så nu ska ja peppa mig själv, ta nya tag å hoppas att ja kommer kunna fortsätta.