Stark i allmänhet

Just nu när jag hade kommit in i ett riktigt flow vad gäller träning så hände nåt lite oväntat. Jag går och får en överansträngd fot. Jag hade precis kommit till punkten där träningen kändes lätt och jag längtade ut. Så jollar jag till det och springer på asfalt en dag, sen var jag körd. Jag är ju så känslig med mina ben och fötter. Jag vet att jag får ont av att springa på asfalt ändå så gör jag några försök varje år. Detta år straffade det sig i nåt så töntigt som en ömmande fot. När jag går så drar det på utsidan av foten som att ån sena är för kort. Var t.o.m. tvungen att vara hemma från praktiken igår för att kurera mig och vila foten. Min handledare skickade ett sms och sa att det var den sämsta ursäkt han hade hört för att slippa sin praktik, men jag är ganska övertygad om att smset var mycket ironiskt (hoppas jag iaf). Nu har jag haltat omkring i två dagar men idag är det mycke bättre. Tack och lov eftersom jag ska åka till stockholm imorron, ville ju verkligen inte ställa in det med tanke på att jag och Lisa träffas typ 1-2 gånger per år. Men som sagt så är jag mycket bättre och jag hoppas kunna ut och träna igen när jag kommer hem på söndag.

Tittade på du är vad du äter igår och Anna Skipper tog sig an ett brudpar. Jag fick panik och kände att det går för sakta neråt för min egen del, bara 71 dagar kvar till bröllopet och jag vill verkligen känna mig smal på den stora dagen. Så nu får min kropp sluta göra ont så jag kan träna som jag vill och kosten kommer att stramas åt ytterligare ett snäpp! sådeså