Stark i allmänhet

Vilken fantastisk kväll vi hade igår. Ett stort ögonblick när Erik lyckas skjuta den första tjädern för Simson. Alltså man blir ju stolt som en tupp över både man och hund. Hunden lyckades leta upp en tjäderkull och Erik lyckades sedan smyga sig fram och lokalisera var de satt nånstans. Varje gång man går ut i skogen med hunden så hoppas man ju på att stöta på tjädrar men att lyckas skjuta en trodde jag faktiskt inte vi skulle lyckas med första hösten. Nu blev det inte bara första hösten utan även första jaktveckan någonsin med vår lilla plutt. Igår var det blött och regnigt så jag funderade först på att inte följa med så gissa om jag var glad att jag trotsade regnet och följde med, hade inte velat missa den där stora stunden. Första fågeln skjuten. Jag tror jag är fångad av jakten nu och ska på allvar börja läsa jägarexamensboken.

Tiden bara springer iväg och det händer saker hela tiden. Idag har jag varit på 30-årskalas för min faster och satt mittemot dessa finingar (ja de är fin fast man inte riktigt ser det här). Det spelas visst spel på telefonerna.

Jag har även gått en vecka i skolan och det känns fortfarande riktigt bra! Jag är peppad och tror att den här utbildningen kan ge mig jobb så småningom och det är ju vad som är mitt mål. 

Hösten har anlänt och med det även jaktsäsongen. Så i helgen så är Erik borta i Ytterhogdal och jagar så jag hänger med Simson. Det är verkligen härligt med hund, även fast inte Erik är hemma så är jag ju inte ensam, jag pratar ju på massa med Simson och han ser till att jag kommer ut i finvädret.

Den här bilden är tagen igår efter att Simson råkade gå på elstängslet och blev sedan "mammig" resten av dagen. Han ville ligga nära hela tiden och sa inte ett ljud på hela dagen. Usch det skar i hjärtat när jag hörde hans skrik jag trodde ju att han höll på att dö, det lät ju så... Men det är ju ingen fara med de där stängslen det är bara det att det inte är direkt skönt att få en sån stöt. Min lilleputt!