Stark i allmänhet

eftersom jag vet att min kära vän läser min blogg ibland så skriver jag det jag hade tänkt säga på telefon men denna person behagar inte besvara mina samtal.

jag vet att du skäms lite för att du inte betedde dig så bra förra helgen. men glöm det å var inte så rädd för mig. hur länge har vi egentligen känt varann?! hur farligt kan det vara att jag säger vad jag tycker, det gör jag ju alltid å när jag väl fått ur mig det så brukar det ju gå över.

ser fram emot en myskväll där bara du å jag kan prata om alla saker i livet, prata seriöst, skratta, rapa tillsammans (eller mest jag kanske), tycka synd om oss själva, berätta för varann hur bra vi är, lyssna på smörlåtar å sjunga med, dansa fult å bara vara världens goaste vänner som vi kan vara.

men jag orkar inte vara den som hela tiden tjatar å ringer. nu har jag försökt nå dig å jag tänker vänta tills du hör av dig.... jag tror du känner dig träffad å vet vem jag pratar om....

älskar ju dig vad du än gör, det vet du ju!:)

puss