Stark i allmänhet

Anna å jag satt och pratade för några kvällar sedan. då påminde hon mig om en historia som jag hade glömt bort. när jag var yngre så gjorde jag absolut allt för mina syskon, jag var den perfekta lillasystern. jag gör fortfarande nästan allt för de men kan idag faktiskt säga nej om de har alltför tokiga idéer. den historien utspelade sig när jag var cirka 12 år och Anna var då 17 år.

Anna drev ett café som låg bara 5 minuters gångväg ifrån vår pappas hus. jag var där och hälsade på en dag och anna spiller då ut mjölk eller nåt sånt över hela sig själv. anna kommer med sina argument och säger att hon inte kan se ut så när hon jobbar. så hon övertalar mig att hon måste ha mina byxor. så hon tar på sig mina byxor och jag får alltså gå hem utan byxor. snäll som hon var så fick jag låna en jacka som jag kunde knyta om mina höfter, jag fick alltså välja att skyla mig där fram eller bak. det här är en så rolig historia tycker jag, så typiskt. anna hamnar i knipa och emma får lida för det och gå hem utan byxor.