Stark i allmänhet

igår på ungdomssamlingen bakade vi pepparkakor å lussekatter. sedan skulle vi ut å luss, åkte till några föräldrar åsså kom vi på den idéen att åka till några andra i församlingen. så vi åkte till en familj som har tonårsbarn, vars dotter jag aldrig träffat. när vi kliver innanför dörren ligger det en hel hög med skor som ser ut att tillhöra ungdomar. redan där börjar jag ana oråd....

föräldrarna i familjen säger åt oss att gå ner för där är deras barn, där nere träffar vi den 17 åriga killen som säger åt oss att gå in i tonårstjejens rum, man börjar ju förstå att det är där alla ägarna till skorna är. det var bara jag och elin som vågade oss in, så vi glider in i våra söta tomteluvor som små checka lektanter...

väl inne är den första jag ser en kille jag känner igen från högstadiet, så innan jag vågar titta mig runt känner jag att detta är ju ungdomar jag känner igen. min tanke var att det gör ju inget att skämma ut sig lite eftersom jag ändå inte känner så mycke folk här, men jag glömde att alfta är ganska litet.

ungdomarna sitter helt tysta, å hon som bor där ser ut att skämmas mest... när jag ser mig lite omkring ser jag ett till känt ansikte och hör: MEN DET ÄR JU HON MED STINKBOMBEN!

haha det är jag det:) vi tvingar på de lite pepparkakor å lussekatter å skyndar oss ut igen lite diskret....